Vi bor i ett mindre samhälle ca 2 mil utanför Norrköping. I början av 80-talet köpte vi vårat hus, byggt 1898 och i stort behov av renovering. Det tog ett par år innan vi med hjälp av släkt och vänner var ”klara” med renoveringen (blir man någonsin klar med husrenovering?).
Vi har två söner, Robert och Philip, som båda två har flyttat hemifrån.
1997 köpte vi våran första brukshund, en rottweiler vid namn Kazzels Cookie, en härlig arbetsglad, envis och mycket personlig tik som jag tävlade i spår, sök och lite lydnad. Hon hade CP i elit spår, var uppflyttad till elit sök, samt hade ett 2:a pris i lydn kl 3. Vi var också aktiva inom HV, en uppgift som hon älskade över allt annat. Tyvärr var vi tvungna att ta bort Cookie i oktober -06 då hon hastigt insjuknade. Det visade sej att hon hade tumörer som spridit sej i stora delar av kroppen. Hon lämnade ett stort tomrum efter sej.
1998 kom våran andra rottweiler in i våra liv, Kazzels Don De Mauro. En snällare hund får man nog leta efter, han var en riktig nallebjörn. Han var uppflyttad till elitspår, tre första pris i lydn kl 1 samt i lydn kl 2. Även Mauro var aktiv inom HV men med husse som hundförare. Mauro som fyllde 11-år nu i våras (-09), hade lite småkrämpor, bla problem med artrit i sina framtassar men med hjälp av kortison så fungerade det bra. Sista åren fick vi fick dra ner på dom där riktigt långa promenaderna, men Mauro blev också lite bekväm av sej på äldre dar, så jag tror nog att han tyckte att livet var helt ok iaf. Tyvärr så började han tackla av mer och mer under vintern/våren -09, levervärden var dåliga, han tappade mycket av sin päls och ffa så blev han allt tröttare, så i april -09 tog vi det enormt tunga beslutet att låta honom somna in. Det var ett väldigt jobbigt beslut att ta, han kunde kanske kunnat hänga med ett tag till, men till vilket pris? Nej, det var ett helt rätt beslut, men så fruktansvärt jobbigt! Men nu slipper du dina krämpor och vi hoppas att Cookie och du nu är tillsammans igen, som dom bästa kompisar ni alltid har varit.
Ni saknas oss
2006 föddes Delta, en schäfertik som vi väntat på en längre tid. Planerna att köpa schäfer hade växt fram under flera år, men den som väntar på någonting gott, väntar aldrig för länge…….och nu har vi ju våran Delta!